8 februari 2015 Silver
Anya Silver stod utanför sin stuga och strängade om sina båda pilbågar. Hon höll sina vapen vassa och välskötta.
Hon såg ut att vara på någon annan plats i tankarna. Men de få som kände henne kunde säga annat.
Hon hade sin stenstuga en knapp dagsfärd från djupet.
Djupet var en stor el av skogen som låg i en dalgång. Det var en farlig plats och få vågade färdas den vägen.
Men Silver vågade. Hon kände sig hemma i skogen. Det var den enda platsen hon kunde vara fri på. Vist hon var duktig med vapen. Men hennes stora gåva låg i hennes gener. Hon kunde på ett ögonblick förvandla sig till en isvarg. De stora bestarna teroriserade hela landet. Och många människor hade dött för deras kraft. Silver höll sig undan sina medmänniskor eftersom hon inte ville bli utsatt för deras hon och rädsla.
Hon var en smart flicka. Trots att hon knappt fyllt 25 hade hon överlevt här i skogen flera år själv.
När kvällen kom reglade Silver sin stuga och lät vinden blåsa på henne. Hennes gestalt skimrande till och snart stod en stor silverfärgad varg på hennes plats. Hon skönk ner påbaken och tog in alla nattens dofter.
Isvargar är olika sina mindre släktingar vargarna inget flockdjur. De levde ensamma utan territorium och var bara med andra vargar under parningstider.
Silver försvann med mäktiga språng in i skogens svärta.hon njöt av att känna marken fjädrar under hennes stora tassar. Och musklerna föra henne framåt mil efter mil.
Plötsligt stannade hon till. Hon hörde ett panikslaget gnäggande i närheten. Det fanns inga vildhästar i skogen så hon smög försiktigt närmare.
När hon kom fram till en större glänta såg hon en eld glimma mellan träden.
Hon hörde hesa skrik och dova vrål. Hennes känsliga nog berättade om fem män och några björnar. Björnarna hade fått vittring på deras mat och anföll männen skoningslöst. Silver stod och begrundar det hela ett tag.men snart skimrande hennes gestalt till och hon stod åter på två ner. Hennes svårt hängde vid sidan, hennes båda bågar över hennes bröstet och kortet med pilates på hennes rygg.
Hon suckade hon ville hellre springa som varg än hjälpa männen. Men hon hade inget val. Hon svingade sig ledigt upp i en stor björk och granskade en bred gren. Hon drog fram en av bågarna och lade en pil på strängen.björnarna var inte svåra att sikta på men hon ville ha fri sikt för att kunna döda dem snabbt. När männen lämnade en öppning till björnarna släppte hon pilen. Sedan lade hon en ny pil på strängen och sköt nästa björn. Den första björnen föll för hennes pil. Men den andra hade fått pilen i bogen och tjöt högt av smärta och vrede. Männen drog sig undan och hon skakade på huvudet innan hon snabbt tog sig ner på marken igen. Männen blev förvånade över att se någon där och allra mest en ung kvinna.
Men Silver gled förbi be förbryllade männen och koncentrerade sig på björnen. Den stora björnen kunde utan problem krossa henne om han fick tag i henne. Men han var sårad och hon gjorde processen kort
En sekund var hon vid hans sida och begravde sitt svärd i hans bröstet.
Sedan såg hon när han föll och drog sina sista andetag där i det nertrampade gräset framför henne.
Hon drog ut svärdet. Gick och hämtade sina pilar. Och såg sedan på männen.
- Vet ni inte att kött lockar hit björnar? Hon pekade på de stora köttstycken arm fräste över elden.
- Vem är ni som kommer från skogen mitt i natten. En av männen tog till orda.
- Jag kallas för Silver, hjälper ni mig att dra bort björnarna så att ni inte får flera gäster i natt.
Tre av männen hjälpte till män björnarna var för Tung så de fick hämta en av hästarna.
Snart var lägerplatsen tom igen.
