Fredag 5 sep
i morgon kväll går supernaturale sesong 9 på tv 11 ska försöka se den eller spela in. De är bra. lyssnar just nu på carry om my wayward son av gruppen kansas. Den låten har verkligen känsla. Precis i min smak.
I dag har jag mått sådär., Lite snuvig och yr och allment trött. Ändå så har jag målat klart ett fönsterpar tvättat två maskiner tvätt och hängt ut och gjort saft på äpple. Och handlat i byn. Det blev lite fredagsgott och pizza. Nu har jag börjat köpa pizza med jordnötter, banan, curry kykling och beasås och givetvis ananas på. Nu blev jag osöker på stavningen av annanas. Nåja nu har jag stavat det på båda sätten och något av dem borde ju bli rätt.
Tanken får fart
av viss musik
visar uppenbart
gör ord till lyrik¨¨
tja kommer inte på mera. Det var på väg en vers till men den kom inte ut helt. Så då får det vara.
ser stjänor i skyn
när natten är här
spanar mot vyn
känner jag lycklig är
natten tar fram
det där i mig
håller i trädets stam
låter mig föras in på fantasins stig
den blev bätte.
jag tycker att dikter säger så mycketmera än vanliga ord konstigt nog. Det kanske är att de är mera bearbetade. I dikten finns en rytm som inte finns i den flytande texten.
jag är nästan där
det lockar och drar
känner ett kall här
känslan mig tar
Det är just så jag ofta känner när jag ser på stjärnorna hälst en lite kall natt. När det är tyst och kallt ute. Jag känner mig nära något. Något som inte riktigt kommer fram till mig. Det kan vara att alla ideer snurrar och så många drömmar som vill ut. Så många världar som vill skapas av mig.
Sedan så är det det övernaturliga. Det som finns men ändå inte.
Det där man ser i ögonvrån. Eller anar bakom sig.
Som när man är i stan runt jul. Tycker det är så otroligt fridfullt och man kan nästan ta på den förväntan som ligger i luften när man ser alla adventstakarna i fönstren.
Ja att betrakta att känna det är underbart. Man ser så mycket man känner så mycket det är bara att sortera intrycken rätt. Och hälst ska man vara ensam. Då är det lättare att låta sig uppslukas av miljön och stämningen.
Så jag är jätteglad att vi går in i hösten snart och sedan underbara vintern.
på sommaren är det så mycket folk överallt. Så mycket ljud och ljus. Det kan jag känna att hösten och vintern är bättre då. Då kan man vara ensam med sina tankar. Det är inte så mycket som stör då som på sommaren.
Det kan nog vara ett asberger-drag. Jag trivs inte i folksamlingar. Jag trivs faktiskt mycket bra ensam. Då får min hjärna fritt spelrum. Mina tankar hindras inte av någon. Och mitt tankemönster störs inte av omgivningen.
Djur och natur stör inte på samma sätt som dagens moderna samhälle och människor kan sktöra.
Det är inte så att jag inte uppskattar att umgås med andra. Men det känns friare att vara ensam.
Konstigt nog. Men så tycker jag.
Så med de orden få jag säga godnatt för nu faller ögonen igen på mig snart. Så hej från den mörka skogen.
