Itsia del ett
Mira plockade äpplen när hon hörde kallelsen första gången. Hon var då tio år.
Hon visste inte vad det var och hon blev lite rädd. Så hon beslöt att inte låtsas om det.
Den försvann snart och hon glömde bort det till nästa gång. Då satt hon och pluggade i skolan.
" vart är du kom till mig, sök upp mig, du är min"
Mira skakade på huvudet för att bli kvitt rösten.
En av lärarna såg det och undrade om allt var bra med henne.
- Jag har lite ont i huvudet bara. Mira beslöt att strunta i rösten nu med.
Det var inte bra att höra röster då var man ju tokig.
Men en timme senare hördes rösten igen nu var den lite mera beffallande och arg.
" kom till mig nu, i gudinnan namn befaller jag dig kom till mig".
Mira darrade till då rösten ekade i hennes huvud. Men vem ville att hon skulle komma och vart och varför?
" gå fram till läraren och säg att du är kallad i gudinnans namn. De förstår." rösten i hennes huvud var så beffallande och stark att hon reste sig gick fram till en av lärarna och upprepade just de orden. När hon gjort det såg läraren på henne och tog med henneut från klassrummet och direkt till rektorn. Mira följde som bedövad med. Hon visste inte vad som skulle hända och varför men hon kände att på någotsätt hade honungen val.
Rösten i henne hade på något sätt tvingat henne till att göra som den ville.
Läraren sade.något till rektorn tyst och båda vände sig och tittade på Mira.
- Karl här säger att du sade något om gudinnan varför sade du det Mira? Rektorn fixerade Mira med sin blick.hon började stammande att förklara.
