Itsia del två
När Mira avslutat sin förklaring suckade rektorn lite och gick bort och började rota i en pärm med en konstig symbol på. Mira satt tyst i besöksstolen.
- Vad är det som händer? Hennes fråga var fullt förstålig eftersom hon inte förstod något alls.
Rektorn drog fram ett papper och satte sig bakom sitt skrivbord igen.
- Mira tror du att det finns drakar?
- Va drakar? Nu stirrade Mira på rektorn som om det vuxit ut horn på hans huvud och han talat något annat språk.
- Jag är absolut inte rätt att förklara för dig, rektorn suckade ännu en gång och drog handen genom sitt hår.
- Jag tror att jag ska gå nu. Det var nog bara ett misstag att jag sade det där. Jaguar nog inbillat mig allt. Hon var på väg att resa sig när rektorn svor till.
- Ursäkta mig, men om vi gör som så här. Om jag ringer dina föräldrar och ett annat samtal så att dina föräldrar får reda på allt på en gång. Undertiden kan du vänta här jag lovar dig ingen vill dig något illa eller misstror dig. Men följ med Roger ut här medan jag ringer några samtal.
Mira och hennes lärare Roger följde med ut och satte sig utanför rektorns kontor för att vänta.
Mira satt tyst och stirrade ner på sina fötter och Roger tittade lite försiktigt på henne ibland men mötte inte hennes blick.
Efter vad som kändes som en ofantlig lång tidsrymd kom Miras mor och far inskyndande.
- Å tack gode gud unge rektorn sade inte vad det gällde utan sade åt oss att komma hit fort. Miras mor Anna kramade häftigt om sin dotter. Miras far Robert stod och straxt brevid och kramade lite tafatt Miras ena hand.
Roger reste sig upp och sade åt de andra tre att gå in till rektorn så skulle allt förklaras för dom.
När Mira och hennes föräldrar gått in till rektorn satte sig Roger ner och inväntade flera personer.
Två män kommer efter ett tag ingående. En klädd i mörka kläder den andra i gröngråa kläder. De påminde om militärer men bara ingen gradbetäckning.
Roger reste sig ännu en gång upp och nu syntes det att han kände sig olustig.
- Kapten Thomas och kapten Silver till er tjänst.
- Hej jag heter Roger om är lärare här. De andra finns inne hos rektorn.
Alla tre gick in och mötte för första gången Mira och hennes föräldrar.
- Goddag jag heter Thomas och det här är Silver vi är båda kaptenen i flygkompaniet. Vi har förstått att denna unga flicka har blivit kallad.
Mira och hennes föräldrar stirrade på de båda männen.
- Ursäkta mig frun jag förstår att detta låter märkligt men om jag får be er att titta ut genom fönstret så kan jag förklara vad allt handlar om.
Kapten Silver ledde fram Miras mor och far till fönstret och när de såg ut så skrek Anna till. Robert fick ta tag i sin fru då hon såg ut att svimma och han själv blev tämligen ostadig på fötterna.
Bakom skolgården låg nämligen två stora drakar och vilade. Mira stod också handfallen men kände sig ändå inte så överaskad. Det var som om hon redan hade vetat om att drakar fanns men ändå inte.
Anna och Robert plasserades på var sin stol och fick var ditt glas med vatten tryckta i händerna.
- Vad ni än har hört tidigare så finns drakar. Och när drakarna föds så kallar de på sin kapten eller ryttare som vissa kallar det.
Vem som helst kan bli kallad hur ung eller gammal man är.
Dom flesta som kallas är dock runt 20-30 men yngre kallas ibland med. Silver tittade ut mot drakarna och log.
- Denna flicka har blivit kallad av en drake och måste först och främst hitta sin drake och sedan kommer de att utbildas för att bli fullvärdiga medlemmar i kåren. Nu tog Thomas över ordet. Det
- Hur många gånger har du kallats flicka? Thomas mörka blick krävde ett svar av Mira.
- Tre gånger, första gången för några dagar sedan.
- Det var skönt att höra, Silver log mot Mira, själv fick Tyron min drake kalla mig i ett halvår innan jag kom.
- Det spelar ingen roll Silver, draken måste hittas, och flickan måste börja tränas. Thomas röst var mera slutlig och hård.
- Lugna dig Thomas, skräm inte bort flickan, han såg roat på Thomas och vände sig till Mira, jag vet inte ens vad du heter?
- Jag heter Mira Solström.
- Hej Mira, det. Som kommer hända nu är att du åker hem och packar allt du vill ha med dig. Och tänk att det är lång tid det handlar om. Kläder står vi för så det behöver du inte tänka på.
- Sedan kommer ni hit och du och jag och såklart Thomas flyger till basen där du kan vila dig och sedan ska vi leta upp din drake.
Alla brev skickade hit, han gjorde ett uppehåll och skrev ner en adress på ett papper och skrev ner två telefonnummer också. Alla de kommer att nå Mira. Tyvärr kan ni inte följa med dit eftersom det bara är tillgängligt med drakhjälp. Men jag lovar på heder och samvete att se efter er dotter. Och om ni inte tror mig så kan ni ringa polisen eller armen eller någon annan myndighet säga i gudinnans namn och få det bekräftat från flera håll.
Silver lutade sig mot skrivbordet och såg på Mira och hennes föräldrar. Ett tag var det helt tyst sedan reste sig Anna upp och sade att hon inte trodde på dom ett dugg utan nu skulle hon ta med sin dotter hem och sedan ringa polisen och få dom inspärrade för lurendrejeri.
Anna och Robert och Mira gick ut genom dörren och vidare till bilen och sendan hem.
Silver och Thomas satte sig ner i de två stolarna.
- Ja det gick ju bra, då är det bara att vänta. Silver skrattade till och lutade sig bakåt i stolen.
